Vad är percale?

Så känns percale

Percale känns igen på sin matta, släta yta och svala, krispiga fall. Bindningen är tuskaft, alltså den enklaste väven där varje tråd löper växelvis en över och en under. Det gör väven jämn och slät utan att packa trådarna så tätt att luften stängs ute, och det är just den öppenheten som låter percale leda bort värme och fukt. Därför förknippas percale ofta med den krispiga känslan i ett välbäddat hotellrum.

Eftersom percale är en vävteknik och inte en fiber vävs den nästan alltid i bomull, ibland i en blandning med lin. Det betyder att två percalelakan kan kännas helt olika: det är bomullens kvalitet och garnets finhet, inte enbart trådtätheten, som avgör om lakanet känns len och håller sig hel.

Percale eller satin?

Den vanligaste frågan är om du ska välja percale eller satin. Kort sagt: percale är svalare och mattare, satin är lenare och håller kvar något mer värme och har en diskret lyster. Skillnaden bottnar i bindningen. Tuskaftet i percale håller väven luftig, medan satinets långa trådhopp packar ytan tätare och slätare. Blir du varm på natten är percale därför oftast det tryggare valet. Vi går igenom skillnaderna i detalj i vår jämförelse percale vs satin.

Så sköter du percale

Tvätta i 40–60 °C och undvik sköljmedel. Sköljmedel lägger sig som en tunn hinna runt fibrerna, och den hinnan både täpper till väven och gör den mindre andas, så du tappar en del av det svala som du valde percale för. Percale blir mjukare för varje tvätt, eftersom fibrerna successivt sväller och lägger sig till rätta. Ett varv i torktumlaren på låg värme, eller upphängning slätt, håller skrynklorna i schack.

Vad du bör titta efter

Leta efter ärligt redovisad fiber och ursprung, en trådtäthet runt 200–400 och gärna en OEKO-TEX-certifiering som visar att tyget testats för skadliga ämnen. Stirra dig inte blind på ett högt tal. En trådtäthet runt 400 i en bra bomull är helt rimlig, men extrema tal som 800 eller 1000 räknas nästan alltid fram genom att varje tunn tråd i ett flertrådigt garn räknas för sig. Då stiger siffran utan att tyget blir bättre. Det som faktiskt avgör är fiberkvaliteten och väven.

Här är det värt att betala lite mer. Långa bomullsfibrer ger färre utstickande ändar, och det är de ändarna som annars luddar, nöter och gör tyget grovt med tiden. Extra långfibrig bomull (ELS), med spårbara markörer som Supima eller en namngiven Giza-kvalitet, ger därför ett lakan som förblir len och slitstark i många år. Billigare kortfibrig bomull luddar och tappar sig snabbare och behöver bytas oftare. Räknat per natt blir det bättre tyget därför ofta det billigare valet, och dessutom vet du var fibern kommer ifrån.